”Olusten och panikattackerna jag fick av amningen visade sig vara D-MER”
Bild: Folio

Fanny Plato mådde extremt dåligt varje gång hon ammade sin son. Vad ingen förstod var att hon drabbats av D-MER. Här är hennes berättelse om fenomenet som få känner till.

Redan på BB kände Fanny Plato att något var fel när hon ammade sin nyfödda son. Han tog bröstet, sög precis som han skulle och fick sin mat. Men obehaget som sköljde över henne var överväldigande starkt.
– Nästan direkt när han började äta kom olustkänslor och jag fick verkligen kämpa för att inte slita bort honom från bröstet, berättar hon.

Fanny hade drabbats av D-MER, dysphoric milk ejection reflex, men det hade hon ingen aning om då. Hon hittade alla möjliga förklaringar till varför hon inte mådde bra – kanske var det BB-personalens fokusering på hur viktigt det var med amningen som stressade henne? Om hon bara fick tid att vänja sig skulle nog allt fungera…

Olust- och skuldkänslorna ökade

– När vi kom hem försökte jag på alla sätt skapa lugnet som skulle göra amningen till den mysiga stund jag sett fram emot. Jag ville verkligen amma.
De första månaderna var fyllda av oro och skuldkänslor. Fick han i sig tillräckligt med mat? Var hon en dålig mamma som inte mådde bra av att amma? Olustkänslorna fortsatte och även om de avtog när amningsstunden var över, påverkades hela tillvaron av stressen att det snart var matdags igen.
– Jag mådde extremt dåligt varje gång jag ammade och fick ångest. Ibland även panikattacker, vissa gånger så starka att jag inte ville leva. Allt fungerade ju perfekt för honom, men inte för mig. Skuldkänslorna gjorde inte situationen bättre, 

D-MER okänt av vårdpersonalen

Fanny pratade med BVC som hade svårt att förstå vad hon drabbats av, D-MER kom aldrig upp som ett alternativ. Hon fick träffa en psykolog eftersom man trodde att det handlade om en förlossningsdepression eller svårighet med anknytningen. Men inget stämde. Hon upplevde att hennes känslor var mindre värda, hon fick härda ut. Det viktiga var att amningen fungerade och att sonen ökade i vikt. Men efter tre månader var situationen ohållbar.

Bestämde sig för att sluta att amma

– En morgon vaknade jag och bröt ihop. Jag orkade inte mer och vi åkte akut till vårdcentralen. Läkaren kunde inte ställa någon diagnos och jag mådde så dåligt att jag bestämde mig för att sluta amma. Den hjälp jag fick var tabletter för att mjölken skulle sluta produceras.
Några månader senare nämnde någon i bekantskapskretsen D-MER. Fanny googlade, läste och insåg att det var som att läsa om det hon själv gått igenom. Det var D-MER, en dysforisk och negativ känsla som startar när bröstet släpper ifrån sig mjölk, som fått henne att må så dåligt. 

Flaskmatningen räddade oss

– Min främsta lärdom är att man faktiskt kan må dåligt av amning, även om det fungerar rent fysiskt och bebisen tar bröstet. Jag hade önskat att vårdpersonalen på BB och BVC hade haft mer kunskap när jag satt där som nybliven förälder och var allmänt upp-och-nedvänd känslomässigt. Eller att jag kunnat läsa om någon i liknande situation. I dag ångrar jag att jag inte slutade amma tidigare.
När andra barnet föddes valde Fanny att inte amma överhuvudtaget. Det var ett noga avvägt beslut.
– Vi flaskmatade vår dotter från första stunden, och det har funkat så bra både för oss och henne. Amning till varje pris är inte rätt väg för mig, och flaskmatning kan faktiskt rädda en som förälder.

***

”Olusten och panikattackerna jag fick av amningen visade sig vara D-MER”
FANNY PLATO

Ålder: 31 år.
Familj: Maken Nils och barnen Henning 3,5 år och Vera 4 månader.
Jobbar som: HR-specialist.
Bor: I Mölnlycke.
Tips till den som tror sig drabbats av D-MER: Sluta amma om du inte mår bra av det! Det viktiga är att bebisen får i sig näring, inte varifrån den kommer. Undervärdera inte dina känslor – om du mår bra är det lättare att fungera som förälder.

 


”D-MER har inget att göra med mammans känslor för barnet”

Vi bad Kerstin Uvnäs Moberg, läkare och professor med inriktning på kvinnors hälsa, förklara fenomenet D-MER. Kerstin är en pionjär inom forskning om välbefinnandehormonet oxytocin och har även skrivet en vetenskaplig artikel om D-MER.*

Vad är D-MER?

– D-MER står för dysphoric milk ejection reflex, och kan beskrivas som en dysforisk (olustig) och stark negativ känsla som sätts igång när utdrivningsreflexen får att mjölken att lämna bröstet. Det är ett relativt okänt tillstånd och man vet inte säkert vad som är den bakomliggande orsaken mer än att det är en biokemisk reaktion. Troligen blir det en hormonell felkoppling där oxytocinet, som är ett lugn- och rohormon, ger motsatt effekt. Det uppstår olustkänslor och en otäck stresskänsla, istället för lugnet som ska hjälpa till att underlätta amningen.

Vilket är det tydligaste tecknet på D-MER?

– Att vågen av olust kommer direkt när barnet tar bröstet och försvinner cirka 10 minuter efter att du slutat amma. Olusten har inget att göra med mammans känslor för barnet. Graden av D-MER kan variera från kvinna till kvinna, men oavsett är det ett problem för dem som drabbas.

Varför är det så okänt bland vårdpersonal?

– Förmodligen för att det är ganska få som drabbas och att de som gör det inte vågar prata om det. Tyvärr är det ofta belagt med skuldkänslor att inte kunna amma. Och man misstar det för en förlossningsdepression.

Ditt råd om du misstänker att du drabbats?

– Att prata med vårdpersonalen och be om hjälp att få en diagnos. På sajten d-mer.org, startad av Alia Heise som själv har haft D-MER, finns ovärderlig information och dokumentation som hjälper kvinnor över hela världen.

*Uvnäs-Moberg, K Kendall-Tackett KA. The mystery of D-MER: What hormonal research can tell us about dysphoric milk-ejection reflex. Clinical lactation. 2018; In press.

Läs mer om D-MER på: d-mer.org