Envis ettåring hemma? Så sätter du gränser och säger NEJ på rätt sätt!
Bild: Folio Images

Gränsdragning är en konst som man ofta börjar brottas med tidigt – till och med innan barnet går att resonera och diskutera med. Hur förklarar man var gränsen går för en ettåring som knappt själv har sagt sina första ord? 

Behovet av att sätta gränser och förklara vad man får och inte får göra kommer långt innan det går att föra en konversation med barnet. Runt året har många just lärt sig gå och i största allmänhet utforska sin omgivning – och vad man får och inte får göra i den. Viktiga upptäcktsfärder, som kräver mycket av föräldrarnas uppmärksamhet.
–  Gränsdragning i den åldern handlar till stor del om föräldrarnas närvaro, både den mentala – men kanske framförallt den fysiska. Att vara med barnet, vara lyhörd och hela tiden visa hur man gör och inte gör, säger Gunilla Dittmer, föräldracoach på Eken coaching. 

Visa alternativen – och upprepa dig

Hennes bästa tips på hur man lyckas visa ett litet barn var gränsen går, är att skippa ett enkelt ”nej”. Det funkar bättre att ge alternativ på hur man kan göra istället. På så sätt ger du helt enkelt barnet något nytt att fokusera på. Men om ettåringen prompt vill kasta sand ur sandlådan, ja då gäller det att plocka fram det stora tålamodet. 
– Sätt dig på huk så att du har ögonkontakt och är på barnets nivå. Förklara på ett vänligt sätt att sanden ska vara i sandlådan. Det kommer att hända igen, förmodligen hundra gånger till. Fortsätt att upprepa, var vänlig, och visa hur du vill att de ska göra. Till slut kommer polletten att trilla ner, säger Gunilla Dittmer.  

Prata enkelt och positivt

När man pratar med små barn, kan man försöka tänka på att använda korta meningar, med betoning på det viktigaste ordet: ‘Maten ska vara PÅ bordet.’ 
Fokusera på vad du vill att barnet ska göra, snarare än på vad de inte får göra. Det blir lätt ett motstridigt budskap för små barn. Om du säger ‘kasta inte maten’, 
 kommer den antagligen att kastas på golvet, säger Gunilla Dittmer. Detta är kanske inte det enklaste för oss vuxna heller, som ofta av vana är snabba på att säga vad vi inte vill att barnet ska göra
– Det är lätt att halka tillbaka i det – så har kanske många blivit uppfostrade själva. Men då kan det hjälpa att påminna sig själv om att fokusera på vad vi vill att barnet ska göra. Gör man det om och om igen så kommer det till slut att bli en vanesak.

Spara på de skarpa nejen

Att skälla eller bli arg kan ge en reaktion för stunden, men barn lär sig inte av skäll. 
– De 
kanske istället blir rädda eller förvirrade, men de lär sig mycket mer om du visar dem hur man gör. Berätta enkelt och sakligt (om och om igen!) hur de ska göra istället, säger Gunilla Dittmer. 

Dessutom är det en god idé att spara på de skarpa tillsägelserna till de gånger då det är allvar på riktigt – de gånger barnet måste lyssna. Till exempel när det handlar om rena faror, som att springa ut i trafiken eller ner för en brant trappa. 
– Glöm inte att när situationen lugnat sig att förklara för barnet vad som hänt, säg ‘När jag lät så arg tidigare var det för att jag blev väldigt rädd. Det kom en snabb bil och du var nära trottoarkanten. Jag är rädd om dig och vill inte att du skall bli skadad’, säger Gunilla Dittmer.

Sätt gränser – även för dig själv

Barn lär sig genom att vara med oss i vardagen, och se hur vi beter oss i olika situationer. Därför är det bra att visa barnet att även du som förälder har gränser
– 
 Det kan man lätt glömma bort. Är det viktigt för dig att få sitta ner tills du ätit upp din frukost trots att barnet är färdigt snabbare än du? Säg då till barnet på ett vänligt sätt att ‘Jag är inte färdig med min frukost än. Vill du sitta kvar här eller leka på golvet själv här bredvid tills jag är färdig?’ Att lära sig om gränser handlar också om att lära sig om andras gränser, vilket på en enkel nivå börjar med dig som förälder och dina gränser, säger Gunilla Dittmer. 

Ha koll på riskerna – men plocka inte bort allt ömtåligt

Föregå barnet genom att scanna av ställen ni kommer till. Plocka bort ömtåliga eller riskfyllda saker, och var lite extra uppmärksam på områden som kan innebära en risk. Då kan du snabbt föregå barnet och hjälpa till att fokusera på något annat än farligheterna.
– I ditt eget hem kan du plocka undan det saker du är rädd om när barnet är litet och nyfiken på att klämma på allt. Men låt gärna vissa halvömtåliga saker vara kvar framme, då får ni får möjlighet att öva på gränser genom att du är med och visar när barnet är nära de sakerna. ‘Åh, den ljusstaken var fin! Den är gjord av glas och kan gå sönder, så du får vara försiktig.’ Undersök det ömtåliga föremålet tillsammans, så lär du barnet att man behöver vara försiktig med vissa saker i ett hem medan andra är mer tåliga, tipsar Gunilla Dittmer. 

 

Den här delen av artikeln innehåller reklam för Kavat

Sommarfavoriterna för växande fötter

För små växande fötter är det viktigt att välja rätt storlek på skon. För små eller smala skor kan i värsta fall skada skelettet i foten (och göra ont förstås). I Kavats butiker eller hos deras återförsäljare får du hjälp med att mäta foten, se om skorna blivit för små eller hjälp med att prova ut nya. Kavats skor produceras utan några miljö och hälsofarliga ämnen, och är därmed snälla mot både miljön och ditt barns fötter. En stor del av Kavats skor är miljömärkta med EU-Ecolabel.

1. Rullsand Blå / 2. Ängskär / 3. Rullsand Ljusbrun / 4. Asko / 5. Fiskeby

Du hittar alla Kavats skor på kavat.se eller i deras butiker i Göteborg, Stockholm, Malmö och Kumla.

Artikeln innehåller reklam för Kavat