Börja med bitar i maten – så gör du (utan att vara livrädd för att något ska fastna i halsen!)
Bild: Folio Images

För att få ett barn som gillar mat brukar man få rådet att testa det mesta, gärna tidigt. Men hur gör man för att gå ifrån strikt puréad mat, till mat med större bitar eller plockmat – utan att ständigt behöva vara livrädd för att barnet ska sätta i halsen?

När det är dags för ett barn att testa lite större bitar är svårt att ge ett rakt svar på, utan det beror främst på när barnet själv är redo. När är det då? Det enda sättet att få svar är att prova. 
– Generellt handlar det om att barnet behöver kunna röra sin tunga lite mer fritt i munnen. Så bitar ska man inte ge sig på förrän uppemot 6 månaders ålder, och för en del barn ännu senare. Lite grövre mos kan en del barn klara tidigare – men om barnet verkar tycka att det är obehagligt, så är det bättre att gå tillbaka till en lösare konsistens, säger Kajsa Lamm Laurin, logoped med fokus på sväljningssvårigheter och ätträning, och författare till flera böcker om barn och mat – bland annat nyutkomna Stora boken om barn och mat.

Utmana lagom – med grönt

‘Regler’ för storlek på bitar eller löshet på moset är svårt att sätta upp (även om det väl vore bekvämt!). 
– Det beror på vad barnet klarar av rent oralmotoriskt. Men man kan utmana barnet lite, särskilt när det gäller något som får igång barnets matlust. Men se till att det inte bara är söta saker som frukt, testa gärna grönsaker tidigt, säger Kajsa Lamm Laurin.

Vissa saker bör undvikas

Förutom de saker som Livsmedelsverket rekommenderar att barn under ett år ska undvika, så bör man se upp med till exempel hela cocktailtomater, vindruvor och nötter. Även korv som är ”slantad” kan vara riskfyllt (men lite större barn kan äta korv skuren på längden). Kort sagt: alla livsmedel som kan bilda en propp i luftstupen. Även stora bitar bröd kan bilda klumpar i munnen, om de har blandats med saliv.

Ska man då svartlista allt som kan kännas svårtuggat, eller är det bra att låta barnet öva? 
–  Definitivt öva! Börja med små ‘flisor’ för att träna in smaken först – man kan inte träna på allt samtidigt. Om man hela tiden väntar, så blir det lätt så att man aldrig provar. Men prova i lugn och ro, låt barnet greja och kladda med maten, säger Kajsa. 

Skillnad på fastna och sätta i halsen

Vätska och små smulor kan inte orsaka luftvägsstopp. De kan förstås få barnet att hosta en hel del (vilket kan vara nog så läskigt!) – men det är inte samma sak som ett luftvägsstopp. 
– Vi pratar ofta om halsen som en enhet. Men att ‘sätta i halsen’, alltså när man hostar och hostar men ändå är ‘okej’, är något som alla gör då och då. Då har små smulor eller droppar kommit ner och irriterat på stämbandsnivå, alltså precis vid ingången till luftstrupen. Om däremot en större bit kommer ner under stämbanden och sätter sig som en propp, då pratar vi om luftvägsstopp.

Stressa inte bort matlusten!

Att lära sig att hantera bitar hör till barnets naturliga utveckling – barn både kan och ska lära sig det. Om man är på dem som en hök så stressar det både barn och vuxen.
Man ska INTE vara orolig! Det klokaste man kan göra är att lära sig vilken storlek barns munnar kan hantera. Om barn inte får testa, så hämmar man ju dem lite i sin utveckling. Däremot ska inga barn lämnas ensamma när de äter, och barn ska inte heller gå runt och äta, eller hoppa i soffan med mat i munnen.

Lär dig vad som ska göras

För de föräldrar som trots allt känner sig lite oroliga, kan det vara en god idé att gå en HLR-kurs för att känna sig trygg. Här hittar du en tydlig film och instruktioner för hur du gör om olyckan skulle vara framme

Sedan är det bara att plocka fram haklappen och börja testa er fram – både du och barnet!