Under barnets första år är kroppen det främsta verktyg bebisen har för kommunikation. Det är genom kroppen och motoriken som barnet upptäcker världen. När man pratar om utveckling så talar man ofta om den kognitiva utvecklingen, det vill säga den intellektuella utvecklingen och de olika utvecklingsfaserna barnet går igenom. Denna process är tätt sammankopplad med barnets motorik, som vi ofta mest pratar om i termer av uppnådda mål.
– Man kan inte sitta, sedan kan man sitta. Eller man kan inte gå, sedan kan man gå. Men däremellan finns det många nivåer barnet behöver för lära sig att klara av för att kunna göra nästa grej, säger Kine Johansen, fysioterapeut och specialist i pediatrik, som främst jobbar med barn upp till 18 månaders ålder.

Börja tidigt med magläge – i ögonhöjd!

Resan mot att ta sig upp på två ben och kunna tulta runt börjar redan de första månaderna. Att träna på att ligga på mage tidigt är viktigt för att öva upp stabilitet i nacke och rygg. Även att så småningom ta sig upp på alla fyra, för att träna stabilitet runt höfterna. Och när bebisen väl hittat balansen – till slut börja krypa. De flesta barn är dock mindre förtjusta i just magläget. Det är lätt att skippa just den övningen, när de lugna stunderna är få. Tricket är att motivera barnet.
– Att träna på att ligga på mage är ju inte ett ändamål i sig för barnet. Man måste locka med någonting som väcker barnets motivation och intresse. Att titta på en rolig leksak kan vara ett syfte. De första månaderna i livet är ett ansikte mest spännande, då kan det vara bra att komma i barnets ögonhöjd. Kanske kan bebisen ligga på ett bord, under uppsikt förstås, så att man kan peppa och prata med barnet, tipsar Kine Johansen. Ett annat tips är att placera en liten spegel framför barnets ansikte. Det är även bra om man kan hjälpa barnet fram med armarna, så orkar hen ligga längre på rygg.

Ta vara på den inre drivkraften

Som vår vardag ser ut idag ligger barn mer på rygg än man gjort tidigare. I vagnen, babygymmet, babysittern, babyskyddet i bilen och babynestet. Barnet är ofta stimulerat och nöjt, men även fysisk variation är viktigt. Detta är dock inget du kommer behöva påminna ditt barn om – de flesta små har en stark egen motivation att ta sig framåt.
– Barn har en inre drivkraft att röra på sig. Först när man får större barn kan det vara viktigt att tänka på att till exempel ha mycket uteleksaker. Det kan vara en springcykel, innebandyklubbor, bollar eller andra saker som gör att man rör sig mycket, och varierat, säger säger Cecilia Chrapkowska, barnläkare och författare.

Skippa gåvagnen - bygg hinderbana istället!

Barn behöver träna sina färdigheter. Därför kan det vara en mindre bra idé att placera barnet i en gåstol, innan kroppen har fysiska förutsättningar att stå upp. Man kan jämföra det med att lära sig cykla med stödhjul kontra springcykel. Barnet lär sig att cykla med stöd, men när de extra julen tas bort finns inget att luta sig mot.
– Det är inte själva trampandet, eller att gå, i sig som är svårt, utan att hitta balansen. Vi är ju programmerade till att gå, det är inte det vi behöver träna på. Det är att hitta stabilitet och sin egen balanspunkt, säger Kine Johansen.
Istället kan man genom lek locka barnet att våga släppa taget. Det bästa sättet för bebisen att börja känna sig stabilare och modigare är att gå mellan olika möbler. Testa att bygga en liten hinderbana där de olika stöden så småningom glesas ut.

Det finns ingen deadline!

Man brukar säga att en bebis normalt sitter någon gång mellan fyra och nio månader. Det är ett ganska stort tidsspann. Och det samma gäller när man lär sig gå. Bebisar är redan från start egna små personligheter, som tar saker och ting i sin egen takt.
– Det är viktigt att komma ihåg att alla barn är olika, att vi redan från början har vår personlighet. Med vissa är det framåt i etthundrafemtio redan från början. Andra är mer försiktiga. Det spelar roll för hur man ska stödja barnet framåt i sin utveckling. Och så är det viktigt att sätta upp realistiska mål, säger Kine Johansen.
Visst kan man stimulera barnet att komma framåt i utvecklingen, genom lagom svåra utmaningar som barnet känner att “det här kan jag klara!”.
–  Risken finns att den vuxnas mål är för högt, det känner barnet av och kommer snabbt att välja göra något annat istället. Barnets egna motivation är avgörande för inlärning, säger Kine Johansen.

Man brukar säga att barn bör kunna ställa sig upp själv vid 10 månader, och gå innan 1,5 år. Men vad gör man då om de inte gör det? Ja, då behöver man självfallet inte få panik. Vården brukar rekommendera att man avvaktar och ser hur det går för barnet.
– Den enda gången man behöver oroa sig, och söka vård, är om barnet tappar förmågor som hen tidigare haft. Om barnet kan krypa men plötsligt inte klarar det. Men det är väldigt ovanligt, säger Cecilia Chrapkowska.